fröken roos.

Jag såg den filmen igår kväll, köpte den för länge sedan och hade glömt bort den, hittade den i en låda i byrån i hallen. Den var ju kanonbra! Annorlunda och rolig. Men en sådan film gör att man längtar mer efter kärlek. Både på det ena och det andra viset. Henrik var här och såg den med mej igår, vi grillade hemma vid hans pappa igår och sen tyckte jag det var dags att åka hem eftersom Vicce behövde sova. Idag är han feberfri, naturligtvis. Det var väl säkerligen förkylningen som bröt ut igår men var det tvunget att bli då, då? Åkte förbi kyrkan på vägen till Berg igår, då hade Henrik nyss kommit hem ifrån jobbet, och såg att allt folk stod där ute och väntade på att Hanna och Fredrik skulle komma ut. Fuck. Jag är så ledsen att jag missade deras bröllop, det gör ont i hela mitt hjärta. En dag som aldrig kommer igen. Jag hade ångest igår och den där jävla ångesten begränsar mej den också. Tänk positivt!, var det. Inte det lättaste när något sådant här inträffar.