fröken roos.

Nu blev jag uppretad igen, fan vad jag är less på karlar. Karlar som trycker ner, är egoistiska och inte bryr sej, inte bryr sej om nånting, inte ens sina barn. Jag blir så förbannad. Dessa karlar skulle paras ihop, så skulle vi få se vad det blir av dem då. Alkoholförgiftade, pizzaluktande äckel med skulder och inga rena å hela kläder. Rätt åt dem. Skit ska skit ha. .. Nej, de som inte ens kan bete sej vuxna när det gäller sina egna barn, de kan gott klara sej själva. De är för många. Att sänka sej till barnets nivå i en argumentation är det löjligaste en vuxen människa kan göra. Jag har sett en karl göra så under fler år. Hans barn bryr sej inte speciellt mycket om honom nu. De bryr sej inte om han är hemma eller borta, om han sover eller är vaken. De pratar inte med honom direkt och de frågar inte om hjälp eller råd. I stort sett så skiter de i honom och det är helt och hållet hans eget fel. Vill de någonting så vänder de sej till deras mamma, hon har alltid funnits där och ställt upp på alla sätt och vis. Sen kommer pappan och säger; hur har du uppfostrat de egentligen?!". "Ja, inte med hjälp av dej iaf, ditt jäävla"... tänker jag när jag hör det. Av de barnen har det blivit helgo'a, sociala, snälla och trevliga killar. Mamman har gjort ett kanonjobb. I deras ögon är hon bäst. I mina ögon också. Hur hon har orkat under alla dessa år förstår inte jag, hon ska ha en stor eloge för det. Jag ser upp till henne.
Jag ska fan bli som hon.