fröken roos.

Det är Vicce det.

Idag var vi i Ishallen för att inviga hans nya skrillor,
till en början var det lite ostadigt men när han fick en
stol att hålla sig i så gick det bättre. Till slut släppte
han stolen och fick en klubba i handen, till och med
ett mål blev det! Ett mål och många fall mot isen.

Men upp och försöka igen var det enda han hade i
skallen, skönt det. Precis som det ska vara!

Hans tråkiga morsa som är klen och om möjligt
ännu klenare med förkylning i kroppen orkade inte
längre än 30 minuter på denna is, och tur var kanske det.
Vicce var genomsvettig och alldeles sötnöt-krullig i håret.


Jag älskar dej, mina allra sötaste - Vicce!!