fröken roos.

Eller kanske inte. Jag lyckades då bra med det igår, det är tur man skickar gratis. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte med, skriva så till en livs levande människa. Som man dessutom aldrig ens träffat på riktigt. Spännande, Roos! Jo tack, jag vet. ...

Det har varit en dag nedbäddad i soffan framför datorn och teven. Runt tre fick jag lov att göra några ryck för då kom Thomas över på kaffe, han hade jobb här i Färnbo idag så det passade ju perfekt. Det tyckte nog han med för han satt vid min dator från han kom tills han åkte. "Inget internet på trettio timmar" sade han och kikade på alla sidor som hade något med AIK att göra. Han ser till och med ut som en AIKare. Halv fem kom Vicce hem och då var det slut på lugnet, han är mer vild än tam idag med, det hade inte gått över sen han åkte härifrån eller så kom det tillbaka så fort han kom hem, jag vet inte. Han lyssnar på ungefär ingenting så det är så roligt så. Nu sitter han här bredvid och säger att Svampbob är en "fjomp-nisse".

Fan är så trött att det  svajar i skallen, tycker sådant är otäckt.
Tänker slå på filmen World Trade Center nu som jag inte sett än och somnar nog ganska snart, förmodligen till å med före Vicce.

När jag nu tittar på klockan så är hon en minut i sju, jag börjar jobba sju. Var här för 15 minuter sedan eftersom att min älskade son har varit vaken sedan 03:44. Jag älskar att gå upp mitt i natten, det är så skönt att vara vaken då, speciellt när jag ska jobba sedan. Och särskilt när jag ska gå ut på kvällen. Det är det bästa som finns. Det näst bästa är att gå upp mitt i natten för att få höra fåglarna sjunga på morgonkvisten, dricka starkt varmt kaffe och titta på Emil i Lönneberga. Ni borde prova att göra det vid 4 på morgonen, då blir filmen mycket bättre. Huvudvärk får man inte heller, knappt. Inga påsar under ögonen och det kryper nästan ingenting i kroppen. Det värker inte i benen och jag kan utan ansträngning hålla ögonen öppna. Livet är underbart när man sover åt helvete för lite.


Jag ljuger så bra.



Det ska i vilket fall bli roligt ikväll, jag får försöka att sova lite middag på något annorlunda vis. (?)
Förstår inte själv vad jag menade nu, jag ska iaf försöka vila lite på eftermiddagen. Är trött som tusan.

Tjoohooo. Är såå stolt över mej själv, jag har verkligen klippt gräsmattan idag och jag höll verkligen på att glömma att berätta det. Illa, illa. Drygt som fan var det men det var nästan skönt att få svettas och ta ut sej lite.

Vill börja träna.
Syrran!! Sätt igång mej. Nu.

Det är underbart att ha en lillasyster som agerar vuxen istället för mej.
Hehe. Hon är ett utav mina stora stöd här i livet. Förmodligen det största.
She's lovely. Min privata psykolog :) Tack! För att du finns, liksom.


(jag tänker inte berätta hur jag svor när jag skulle starta gräsklipparen eller när bromsarna och getingarna och humlorna flög runt mej. jag tänker inte heller berätta hur jag blev skjuten utav en tallkotte under hela den där ansträngningen. och jag tänker definitivt aldrig berätta att jag inte klippte precis hela gräsmattan och förmodligen så tänker jag inte berätta att jag inte svettats så mycket på grund av att jag rört på mej sen jag spelade innebandy när jag gick i 8an. det var 10 år sedan. nej, jag skulle aldrig berätta det för jag tycker det är alldeles för pinsamt för att prata om.)

Nu blev jag uppretad igen, fan vad jag är less på karlar. Karlar som trycker ner, är egoistiska och inte bryr sej, inte bryr sej om nånting, inte ens sina barn. Jag blir så förbannad. Dessa karlar skulle paras ihop, så skulle vi få se vad det blir av dem då. Alkoholförgiftade, pizzaluktande äckel med skulder och inga rena å hela kläder. Rätt åt dem. Skit ska skit ha. .. Nej, de som inte ens kan bete sej vuxna när det gäller sina egna barn, de kan gott klara sej själva. De är för många. Att sänka sej till barnets nivå i en argumentation är det löjligaste en vuxen människa kan göra. Jag har sett en karl göra så under fler år. Hans barn bryr sej inte speciellt mycket om honom nu. De bryr sej inte om han är hemma eller borta, om han sover eller är vaken. De pratar inte med honom direkt och de frågar inte om hjälp eller råd. I stort sett så skiter de i honom och det är helt och hållet hans eget fel. Vill de någonting så vänder de sej till deras mamma, hon har alltid funnits där och ställt upp på alla sätt och vis. Sen kommer pappan och säger; hur har du uppfostrat de egentligen?!". "Ja, inte med hjälp av dej iaf, ditt jäävla"... tänker jag när jag hör det. Av de barnen har det blivit helgo'a, sociala, snälla och trevliga killar. Mamman har gjort ett kanonjobb. I deras ögon är hon bäst. I mina ögon också. Hur hon har orkat under alla dessa år förstår inte jag, hon ska ha en stor eloge för det. Jag ser upp till henne.
Jag ska fan bli som hon.

Jag tankade idag. Tvåhundra spänn för 16 liter bensin. Vad är det för pris? Jag blir rånad på bensinmacken. 11,68öre kronor litern. Jag har fan inte råd att åka bil. Iofs så har jag inte ens någon men när man lånar lär man tanka. Har inte råd att åka buss heller för delen. Är det då meningen att jag ska leva på vårt lilla Livs som vi har här hemma med priser som 24kronor för 5dl makaroner eller 33spänn för en dosa snus? Det enda som håller priset är väl kvällstidningarna och jag kan ju inte gärna smaska i mej en Aftonbladet till lunch.

Löning. Smaka på ordet. Lovely. Jag är en fattig bondjänta just nu, skulle behöva få in lite pengar på mitt annars så tomma konto. Tro mej, jag har varit nära att fullfölja mina planer på ett bankrån många gånger men ångrat mej. Det var inte roligt när jag kom till affären med den där femhundralappen som råkade ha lite färg på sej från en gammal plånbok och inte fick handla med den. Men den är lila, inte grön. Hallå! Är alla färgblinda eller är det jag som är dum, undrade jag då. Förmodligen jag som är dum, det brukar vara så.

Hur är det man säger?
Jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker.

Jag kan fortfarande räkna dem på en hand men de är tre för många. Vad är det för fel? Och varför lyckas altid jag hamna i sådant? "Jag kanske ska berätta - jag har tjej, sen tre år tillbaks, med två ungar, radhus och ja du vet, hela kittet." Okey jag överdrev där men det är bra nära. "Hör av dej på det här numret om du vill, för min tjej vet inte om att jag har det". Vad är det för en människa som kan göra så? Precis som om jag skulle vilja höra av mej då? Jo men visst, let's gå bakom ryggen på tre olika stackars tjejer som sitter helt ovetandes och tror att de har en karl som är pålitlig och aldrig överhuvudtaget ens skulle titta på andra. Tro mej, det  får mej att börja fundera. Har jag också haft en sådan karl? Svaret på den frågan är ju ganska lätt, när jag vet att jag har haft det. Otrogna jävlar, tycker jag om dem. Jag vill inte ha någon kille som redan har tjej, hur kul är det? Även om man inte vill leva ihop med dem så kan det bli roligare än så. Assholes. ...


...men nu är det så, att jag tänker uppleva den där människan. En som inte har tjej. Vad jag vet, hah. Kan man någonsin vara säker?...

Idag har det varit att arbeta som har stått på schemat, i vanlig ordning. Fick jobb imorgon också. Niice det. Syrran ska gå dubbelt med mej och det var just därför jag ville ha den turen, hihi. Som syrran sade; då känns det inte ens som om att man jobbar. ...

Blev bjuden på mat hos farsan idag också, av min kära lillebror. Tack gode gud för att jag har mina syskon, vad vore jag utan dem? Ingenting. Det var Dennis som frågade om vi ville komma och jag tackar inte direkt nej till tacos. Gör du?

Så himla skönt att jag mår bra idag!! :)

Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen, vet inte vart jag hör hemma. Jag räknas liksom inte in någonstans. Det är jag & Vicce i en liten bubbla, det är vårt liv, vår lilla familj. Jag hatar sådana här högtider som jul, påsk, midsommar & nyår, jag hatar dem för att jag får alltid sitta själv. Jag blir aldrig medbjuden någonstans och ingenting kan bara flyta på. Jag får kämpa, kämpa, kämpa och emellanåt blir jag så förbannad för att det går så lätt för en del. Jag syftar på en person nu när jag skriver det här och han får allt serverat på silverfat. Jag är inte avundsjuk. Bara arg. Och ledsen. Jag är som pensionärerna jag går hem till om dagarna, jag känner mej ensam. På sådana tider är de flesta hembjudna av sina föräldrar eller andra släktingar. Andra tider också för den delen, de får besök ibland eller blir bjudna på fika. Jag får bjuda in mej själv om jag ska träffa dem, för hit är det ingen som kommer. Det här gör mej så himla ledsen och jag har försökt att prata med min mor och far i fler år om det här men antingen så förstår de inte eller så orkar de inte bry sej. Jag får väl fortsätta så här, halta framåt, liksom. Just nu känner jag som så, att jag packar ihop nu och flyttar till någon ny stad, jag börjar om på nytt. Det är nog mycket värre att bo inom samma kommun som alla och vara ensam än att bo ensam 30 mil härifrån. .. Nu tänker ni säkert; hon tycker synd om sej själv, men nej, jag går inte omkring och gör det. Jag har redan räknat ut att det måste vara mej det är fel på, eftersom ingen vill ha mej i närheten.

Jag kommer inte att vara så här ledsen över detta imorgon men det ligger alltid och gror. Och det kommer alltid upp sådana här tider. Lite flyt vill jag ha, bara lite. Ge mej flyt - sade jag! Fuck.

Det är späddvejj på Eurosport nu och grabben är alldeles storögd här.
Jag testade om jag fick byta kanal, även fast jag inte ville, men det fick jag visst inte. Han njuter av all sport på teve och tjatar fortfarande om hockeyn. Han vill ha skridskor på is och jag kan inte annat än att hålla med. Min son har blivit väl uppfostrad på det viset, jag älskar det. Hade inte kunnat önska mej mer. Ja, det skulle vara lite mer pengar än vad jag har i nuläget då. Det skulle vara det, förstås. En utbildning och lite tur att det dyker upp ett ledigt jobb där jag arbetar som timvikarie vore inte fy skam. Då ska jag söka och få det. Vilka stora framtidsplaner man har, undersköterska ute på landet, på hemtjänsten. De är större än så egentligen, jag ska plugga vidare eller kanske helt enkelt plugga till något annat om något år. Först få en stabil ekonomi och så vidare. Det här fixar vi. Det här fixar jag. Lätt. Jag kan om jag vill.

Men de är så fina och de säger så mycket.
Jag har börjat tänka så där mycket igen och den där människan försvinner aldrig ur min hjärna, det tar upp all min tid och jag sover som en kratta om nätterna. Jag jobbar knasigt och glömmer saker för att jag tänker för mycket, jag har svårt att se på teve, läsa tidningar och böcker för det mesta kopplar jag ihop med den där. Till och med folk som jag ser, allt. Jag har gått och blivit helknasig. Blivit mer helknasig. Jag tror att det är för att man alltid vill ha det man aldrig kan få. Märkligt. Undrar varför det är så. Det man skulle kunna få vill man aldrig ha. Nej. Jag får sitta här och vänta på den där jävla hästen, för utan häst kan jag ju iallafall inte rida!!

Jag har bytt tur nu, så att jag gått å blivit ledig 1a juli. Så därför blir det fest 30e juni. Niice. Hoppas på att det kan bli det som vi har planerat också, annars är det ju inte lika roligt. Eller. Man har inte roligare än vad man gör sej.

Jag måste bara säga en sak.
Fy fasiken vad jag trivs med mitt jobb. Jag trivs ruggi't bra.
Just därför är jag lite skraj nu för att börja plugga, det är inte så roligt att
lämna alla och jag hoppas kunna jobba samtidigt. Håll alla tummar å tår åt mej!



Man blir vad man äter, heter programmet så? Som går på 3an just nu?
Jösses, vad de slänger i sej skräpmat, tänkte jag och öppnade dagens andra bilpåse...
Jag måste skärpa mej. Kan inte äta så mycket bilar som jag gör.
Det kan aldrig vara hälsosamt men jag vet varför. Det saknar nåt här i mitt liv.

Det saknas lite ... . Hmpf.

25. Jag har lite svårt att smälta det. Igår på jobbet fick jag frågan av en pensionär; hur gammal är du nu då?" Krånglig fråga och vilken tajming! Mitt på min födelsedag frågar hon det. Så när jag svarade "25" frågade hon om jag fyllt nu det nu. "Jag fyller idag" mumlade jag till svar. Och sen började de sjunga. Hehe. Gulligt! De sjöng å sjöng. En jättefin gratulationssång som jag aldrig hört, en äldre sådan. Måste fråga dem vad den heter.



Och denna saknad eller vad jag ska kalla det. Den blir inte lättare. Men jag vet att den blir lättare med tiden, får verkligen hoppas att den tiden är snart. Jag orkar liksom inte, det känns inte så bra. Någon gång vet jag att jag kommer att träffa på den här människan och då går jag väl under eller nåt. Förstår inte vad som har hänt. Är det något jag har gjort eller är det bara att jag är jag? Skitsvårt att  veta när man ska gissa sej till det.


Jobbet kallar. Jag tänker åka dit redan nu.

Och förresten! Jag fick en V64-kupong av pappa igår i present. Hehe, 4 rätt fick jag å.
Vinst; 16 kronor. Coolt! Har aldrig vunnit på  hästar förut :D Härligt värre.