kackerlackor och getingar. fobi!

Inte undra på att man är som man är idag, livrädd för allt som kryper och flyger. Morsan har, så länge jag kan minnas, skrikit och flaxat och sprungit när det kommit något kryp. Min farmor försökte få mej att åtminstone inte vara rädd för små flugor. Enligt henne fanns det bara en fluga och det var hennes husdjur, Hubert hette han. Att man ska slå mot getingar var väl kanske inte en sådan där jättebra sak att mor att lära ut, det är något jag har lärt mej att det ska man inte göra. Det är då de sticks, ja, så länge man inte lyckas trampa på någon så klart.  ...

Kackerlackor. Dessa otäcka djur som överlever allt. Isch. Jag var på en utlandsresa, också det med min mamma. Vi åkte till Lanzarote när jag var sju år och på bussen till hotellet så berättade reseledaren att dessa svarta, stora, äckliga djur gnager av smalbenen på människor när de kommer nära. Jag var alltså sju år, hade både god hörsel och bra tankeverksamhet. Väl på hotellet, det gick några dagar och sen kommer det en sådan där springandes över golvet.. Jag hoppar upp i sängen och skriker, helt hysterisk. Mamma och hennes resekamrat Mia kommer och frågar vad som hänt. Jag pekar och skriker att det är en kackerlacka inne och i farten nämner jag det där om mina smalben. Då börjar de skratta. (jättekul) De berättar att reseledaren bara skojade. Hur skulle jag kunna veta det?
... Jag gjorde en tabbe själv för ett par dagar sedan, på jobbet. Hemma hos en vårdtagare kommer det en sådan där jättestor sak över golvet, jag ropar snabbt på Ingela som är i köket och grejar. "Kom å titta, jag ser en kackerlacka!!" Ingela tittar å säger att det nog bara är en vanlig men stor skalbagge. Vi säger inget mer om det men på lunchhjälpen som pensionären hade var en annan jobbarkompis dit. När hon kommer tillbaka och berättar att hon fick vända upp å ner på hela sovrummet för att leta efter en kackerlacka, eftersom att pensionären inte under någon omständighet tänkte sova där inne om det kryper runt något sådant, så gömde jag mej bakom en pärm och tänkte; nu får jag nog faan ge mej.

Hjälp mej, hur ska jag komma över min fobi? Jag kan knappt vara ute på sommaren p.g.a. alla djur. Det stör mej och det driver mej till vansinne men det faktum att jag är trött på att vara rädd gör inte att jag är mer utomhus. Jag vill kunna vara ute, mest för Victors skull. Snälla, hjälp mej!

Så säger ni;

Kommentar ~

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits