fröken roos.

Eller, nu ljög jag. Jag har ingen kondition. Blir helt färdig av att bara röra mej litegrann och det är ingenting är stolt över på något vis. Tvärtom. Så fort mitt hjärtare slår lite fortare än vanligt så blir jag andfådd, som nu till exempel. Det börjar dåna ute, åskan närmar sej och mitt flås lika så. Jag har tjatat i fler dagar om att jag vill ha åska med dunder och brak för att rensa luften men när den kommer är jag inte kaxig heller, jag är livrädd. Jag har världens respekt för det vi inte har någon makt över. Min kondition däremot, den skulle jag kunna styra över om jag bara orkade. Det blir en ond cirkel. På måndag måste jag ta tag i det här, jag måste börja träna. Dessa jävla måsten. Fast den här gången vill jag detta måste, det känns skönt att det är så för en gångs skull.