fröken roos.

Men de är så fina och de säger så mycket.
Jag har börjat tänka så där mycket igen och den där människan försvinner aldrig ur min hjärna, det tar upp all min tid och jag sover som en kratta om nätterna. Jag jobbar knasigt och glömmer saker för att jag tänker för mycket, jag har svårt att se på teve, läsa tidningar och böcker för det mesta kopplar jag ihop med den där. Till och med folk som jag ser, allt. Jag har gått och blivit helknasig. Blivit mer helknasig. Jag tror att det är för att man alltid vill ha det man aldrig kan få. Märkligt. Undrar varför det är så. Det man skulle kunna få vill man aldrig ha. Nej. Jag får sitta här och vänta på den där jävla hästen, för utan häst kan jag ju iallafall inte rida!!