fröken roos.

..är så stort att du missar det roliga!
Nähä? No fuckin' way? Lugn. I knooow that. Men vad gör man åt det då?
Jag kan inte rå för att jag ser det logiska i allt. Jag bara är så. Eller i allt och allt.. Nu ska jag inte överdriva men liksom, om man går omkring och gläds åt nånting i ett par dagar så är det precis som om någon kommer och slår en hammare i huvudet på en, då är det Mr Logik himself som har dykt upp. "Tänk inte så, det blir aldrig så. Men gör så i stället, det är ju mer logiskt att det fungerar då. Det förstår du väl att du inte är prioriterad? Logiken, FRÖKEN!"

Gaaah.
Jag är nog lite deppig idag men ändå inte.
Jag bara menar, som t.ex. karlar, vi tar karlar, om man blir intresserad av en karl. En karl som man finner fruktansvärt attraktiv, snäll, man har skoj ihop, allt klaffar osv.. En karl som är så med dej, de har oftast roligt med fler samtidigt. Det är säkert. Jag skojar inte. Jag tror inte att man nånsin kan få en karl som allt klickar med, där allt stämmer till hundratio och som tycker å känner exakt likadant. Jag tror inte att det finns. Jag tror att det är därför man tar en sån där tuff "farlig" cool kille som ingen annan ville ha. Som man blir sårad av gång på gång. MEEN. Jag vill ju inte en sån kille! Jag vill ha en mjuk, snäll, snygg, mysig och framförallt ROLIG kille. Ja. Och nu är det så jävla enkelt att jag tänker vänta tills jag hittar Honom. Om jag så ska vänta i tio år. (jo detta gäller givetsvis mej, jag syftar inte på andra alls i denna text). Som jag skrivit förut; så förbannat ologiskt att gå omkring och vilja ha folk man inte kan få så därför tänker jag sitta här som en söt jävla hundvalp och vänta. Vänta tills den fan som vill ha mej, som är 110% perfekt, kommer och säger det. Och då ska jag vilja ha honom. Eller vadå? Hur ska det fungera? Fattar inte hur sånt där funkar. Jag fattar inte hur jag ska träffa nån som vill ha mej lika mkt som jag vill ha honom. Eller tvärtom. Träffa nån som är intresserad av mej och jag är lika intresserad tillbaka. Jädrans kärlek. Förbannade jävla kärlek. Skiter i den tills jag träffar min hockeyspelande, vältränade kille med humor lika kass som min. Ja. Det gör jag. Och jag börjar vänta nu.

För er som undrar; det här handlar inte om nån speciellt. Inte alls, faktiskt. Och det är menat med ärlighet. Bara i allmänhet så där. Jag tycker bara att alla karlar vill ha en i säng och sen är det hej, tack för mej" Precis som om man var nån jävla slampa och skulle gå med på det då. Jag hoppar inte i säng med folk hursomhelst. Eller med vem som helst. Jag är petig. Och som sagt; inget har hänt. Allt är som vanligt, det handlar inte om nån utan bara allt och ingenting eller allt och alla.

Tja,rå